Googlesökning "hur mycket ska man väga när man är 158 cm lång" ....

Svar: Börja träna och äta rätt. Du har en bit kvar.



Ok. Kört intervaller idag.. i lördags...i måndags och lördagen innan det. 4 pass :)
Nu ska jag köra stenhårt.
Jag sprang:
13 2 min* 5 ggr
14 1 min* 5 ggr
17 30 sek* 5 ggr  (typ 3 min/ km)
Nöjd och trött nu... Målbild? 59,5 kg till den 4:e april.. . Det kommer gå... Det borde gå... Alltså, det ska gå!!
Känns ok faktiskt :)
... Nu lite popcorn och en chokladbit.. Eller?

56 dagar kvar...

till semester.

Åker själv. Bilden är tagen från Kamala beach där jag ska hänga. Åh målbilden är denna... En bok, en strand, en tanke. Träna varje dag. Älskar känslan av välbefinnande efter ett skönt träningspass.
Kommer säkert sakna lite sällskap ibland men alla underbara vänner finns ju här när jag är hemma igen. Kommer förmodligen bluddra ihjäl er när jag är hemma eftersom det blir 16 dagar med mig själv. Iof är jag ju världens bästa ressällskap.

Barnlös men inte kärlekslös...

Så många år som jag (vi) gått på hormonbehandlingar, IVF:er mm.

Ständigt en väntan på livet. På att få komma på nästa behandling på landstinget då det är så många par i samma situation som oss. Väntan på gravtestet- ska det bli ett plus eller minus. Väntan på nästa IVF. Väntan på att se om hjärtat tickar efter en lyckad IVF. Väntan på skrapning vid missfall. Väntan på att få göra en behandling igen. Väntan på att sambon vill vänta för han tvekar på oss och detta jävla projekt.. Väntan på samtal från läkaren om det gick som det skulle.. Väntan på nytt liv.

 

Jag är barnlös men långt ifrån hopplös. Vi är barnlösa men långt ifrån kärlekslösa.

Men det sliter på en relation.

En IVF går till som så- hormonbehandling med sprutor och ultraljud med jämna mellanrum. När äggen är ca 18-20 cm så tar man en spruta för ägglossning. Sen ska man in till läkare som mer eller mindre suger ur äggen i en slang (låter ju sjukt men så är det) och sedan befruktas äggen utanför kroppen med mannens spermier. Sedan väntar man två dagar för att se om äggen blir befruktade. Blir de det så förs de in i kvinnans kropp och så väntar man igen. På att det ska "fästa"  och växa ...

Vi har gjort lyckade IVF:er men som slutat i missfall och vi har gjort misslyckade IVF:er där ägget inte fäst alls...

 

I höstas så var vi i Uppsala. Plockade ut ägg och gjorde hela proceduren.. (lämnade badboys så att säga)

... Två dagar senare ringde de och sa att vi var välkomna dagen efter. Fem stycken fina så små embryon var redo  ..:)

Då sa sambon han inte ville åka och att han tvekade på oss. Han visste inte längre om han ville leva med mig.

Nattsvart!

5 stycken små embryon ligger nu i frysen i Uppsala och väntar på oss. Men vi kommer aldrig återinföra dem..

Den här hösten var den tuffaste men nu mår jag äntligen bättre. Åh jag har slutat vänta!

Hemma på våååran gata..