Äta kakan och ändå behålla den... ??

Jag är inne i träningen nu...Känns otroligt bra och nu ska vikterna ökas.
Inte vikten, v i k t e r n a!
Jag har tagit ett beslut och nu ska jag agera... (nu eller kanske lite senare).
Jag har varit på en fest och jag förundras över hur är en del människor vill ha kakan och samtidigt äta den. Sedan påstå att det var han som bakade den sedan sitta och "hålla på" receptet men ändå viska med sexig röst i örat på "varje" individ att just DU som är så fin kommer få receptet. Ingen annan, för du är speciell. Eller hur!?
Jag har spelat poker, åkte ut lika snabbt som jag kom!

Nu ska jag åka till Ljungsbro och hålla i en Body Pump klass.

Hej svejs i lingonskogen

Åh sen då?

Ska inte livet vara mer än så här?




Jag älskar att ge av mig själva, peppa andra att nå deras mål, finnas till och se att man faktiskt kan påverka världen. Att man är en liten del av något stort och att allt man gör får konsekvenser.
Man har alltid ett val?! Eller har man inte det?
Man väljer hur man vill bemöta människor, hantera olika situationer, hur man ser på sig själv?!

Man kan välja vilken väg man ska ta och man kan välja hur man vill prioritera.
Men jag funderar på om pengar är ett måste för att kunna leva det liv man vill? För på något sätt gör jag saker för pengar även om det inte är det jag vill göra och det mår jag inte bra av, men har jag något val?
Ja, det är klart att jag har. Jag kan välja att säga upp mig, jag kan välja att hamna utanför "systemet", jag kan välja en annan väg som inte är så förbannat trygg men jag gör inte det.
Jag stannar kvar och det är ju ett val jag gör.

Om jag hade pengar så skulle jag inte leva så här.
Då skulle jag jobba med att hjälpa andra människor att nå deras mål, jag skulle hålla stora föreläsningar där jag kunde motivera andra att leva lite mer som man vill.
Jag skulle ha en personlig tränare som såg till att jag tränade och höll motivationen uppe.
Jag skulle ha ett vackert hus vid havet och en hund och två hästar skulle med finnas där.
Jag skulle se till att ha min finaste vän nära och umgås med henne så mycket som möjligt. Vi skulle prata om allt, skratta tillsammans och laga goda sallader.

Jag skulle resa mycket mer än vad jag gör idag och så skulle jag skriva en bok..

En sliskig kärleksroman med så mycket kärlek, romantik och vackra människor som alla haft en otroligt tuff bakgrund men som nu kämpat sig fram i livet och de bär alla på någon slags hemlighet. Ja, man kanske borde göra något tokigt snart.... Som att säga ifrån sig tråkiga arbetsuppgifter och göra något som faktiskt räknas i det stora hela...
Snart så hoppas jag att jag vågar ta ett stort kliv ut för kanten men nu saknar jag modet eller har jag bara gjort ett val som gäller för tillfället?

Snart snart snart ...Jag undrar bara vad som krävs av mig??

Började streetdance kurs med fina M...

Fick ett mess av fina M i julas..

- Ska vi börja dansa i vår?

Jag svarar att det vill jag gärna.

- Bugg eller Street eller Afro?

Jag svarar street!

- Ok! Jag anmäler oss, skriver fina M.

Jag kan verkligen se hur fina M får ny energi framför mig, hon vill hela tiden ha nya saker att se fram emot.

Hon är sådan som person..

Vill utvecklas, stilla sina nyfikenhet samt skapa.

Hon är en fin människa. Den godaste personen ni kan tänka er.

Förra helgen var det dags.
Messet kommer vi ca 14:00...

- Kommer du förbi mig ca 18:30, det börjar ju klockan 19:00.

YES: svarar jag.

Klockan 17.00 öppnar jag posten som kommit i veckan (hmmm, no comments).

Jag öppnar ett brev från studiefrämjandet.. Hm, streetdance kursen är framflyttad en timme, vi startar allts kl 18:00.

Messar fina M..

Hon ringer upp inom loppet av en sekund.

- Vaaaaaaaa? Vad ska vi ha på oss? Hjälp!!!

Jag hämtar upp fina M utanför henne och det snöar kraftigt.

Jag vet vägen, inte där, kom här! Vi genar hit, kom med nu.... vi går supersnabbt.

När vi är framme så tittar fina M på mig...

- Är det här Elsas hus verkligen?

Vi står framför folkuniversitet..

Fel hus, fel tid! Suck. Vi rusar vidare.

När vi kommer till Elsas hus så vimlar det av söta små tjejer med rosa overall, tofsar + vattenflaskor. Hm, började ana oråd.

Vi går in i källarlokalen och jag blickar snabbt in i dansalen till vänster och får sedan panik!!

Jag ser ungdomar där inne?? Det vimlar av dem, tuggar tuggummi och blänger på mig.

- Nej nej nej, väser jag sammanbitet, jag går aldrig in där...

Det finns inga vuxna ju?? Var är alla vuxna fina M?? Alltså, vi är ju jättegamla. Till och med du är ju gammal!! Du är 25 år??

Du är en gammelgädda här... och jag med!!

- Lägg av, säger fina M. Nu går vi in!

Jag beundrar fina M ibland. Hon bara gick in och satte sig på scenen bredvid en tjej i vita tubsockar som snart skulle fylla 12 år ... (gissar jag)....

Det visade sig att de slagit ihop vuxengruppen med ungdomsgruppen. Det var för få anmälda till vuxengruppen ..

Ja ja... Det var ganska kul och vi var inte sämst.

Läraren var ca 15 år och frågade om vi ville dricka eller dansa, typ hela tiden!!

Amen, stackars stackars lilla Anna..

Lilla Anna mår inte så bra. Är det någon som vet varför?

Kort bakgrund:

Jag har ju jobbat på Feelgood i många år som instruktör.

Jag älskar mitt jobb och har utvecklats både som instruktör och människa.

För några månader sedan fick jag chansen att börja instruera i Ljungsbro simhall.

En jätte fin anläggning och i Ljungsbro, där jag själv vuxit upp.

Självklart stämde jag av med mina chefer på Feelgood innan jag startade där.

De på simhallen är underbara men det är ju för Feelgood mitt hjärta klappar.

Idag så har min chef fått ett mail av någon "Anna" som har tränat på Feelgood länge. Anna säger att hon inte förstår varför jag instruerar på Medley också??

Anna säger att jag har sagt till henne att jag inte trivs på Feelgood för att det kommit en "en ny person" på Feelgood.

Anna säger att hon nu har tappat förtroendet för Feelgood men framför allt för Susanne Dahl!

Min underbara chef säger att hon tror att Lillla Anna vill mig illa och att jag inte ska ta åt mig. Min chef säger att Lilla Anna vill skriva saker så att andra med tycker illa om mig, men kan tydligen inte stå för det eftersom hon inte lämnat något efternamn eller några kontaktuppgifter.

Själv tycker jag att det är synd om Lilla Anna.

Att vara så avis på en person att man sitter och syltar ihop saker mår hon sämst av...

Jag vill ändå tacka Lilla Anna för att du skrev.

Tack för att jag fick känna mig som en lite större människa och nu vill jag bara ge folket ännu mer.....